I slutet av 1500-talet blev det trångt på Stadsholmen (Gamla stan idag) och utflyttningen till malmarna började. Kronan donerade under denna tid mycket mark till staden, vilket gav skjuts åt bebyggelsen på malmarna, särskilt Norrmalm. Först ut var slottets och kronans personal, samt armén och flottan. Ett rätvinkligt gatunät anlades enligt 1600-talets ideal för en stad med stolta anspråk. Bebyggelsen styrdes upp ur säkerhets-, hygien- och skönhetsaspekter. Nya hus skulle t ex byggas i sten, vilket efterföljdes någorlunda på Norrmalm, som därför ofta benämns Stenstaden. Ända tills Västerbron byggdes 1935 var sträckningen Norrmalm–Gamla stan–Södermalm enda sättet att förflytta sig sig i nord-sydlig riktning genom staden. Därför har Norrmalm alltid varit en plats med livlig kommers och rörelse. Och är så än idag.
